Svensk ordbok 2009, webbversion
drypa a
´
v
verb
dröp
,
drupit
el.
drypt
,
pres.
dryper
dryp·er
●
(slokörat) ge sig i väg
från lokal e.d.
Noll
han kände att han hade gjort bort sig och fann för gott att drypa av
drypa av
sedan 1738